Av alla tunga ligamatcher i Europa står en i särklass: El Clásico. Näst efter Champions League-finalen drar den också störst TV-publik av alla klubbmatcher. Den första matchen mellan Real Madrid och Barcelona spelades 13 maj 1902 på Hipódromo i Madrid. Det blev bortaseger med 3-1 och en av målgörarna var Barças grundare, schweizaren Joan (Hans) Gamper. Semifinalen i Copa del Rey 1916 var den första officiella El Clásico-drabbningen. Det krävdes fyra matcher för att kora en segrare. Efter att lagen vunnit var sin hemma-match slutade den tredje matchen oavgjord: 6-6. Den fjärde matchen vann Real Madrid med 4-2. Men redan då var dramatiken stor. Barças spelare lämnade planen efter 83 minuter i protest mot att domaren godkänt ett mål som enligt dem föregåtts av offside. Barcelona har som motto ”mer än en klubb” och rivaliteten med Real Madrid har genom åren handlat om betydligt mer än fotboll. När Barças spelare 1936 var på turné i USA och Mexiko mördades klubbens president Josep Suñol av den fascistiske kuppmakaren Francos soldater. Hälften av spelarna i laget sökte asyl utomlands. I ärlighetens namn ska dock sägas att inte heller Real Madrids president Rafael Sánchez-Guerra gick fri från fascisternas förföljelser. Han fängslades men lyckades fly till Frankrike där han ingick i exilregeringen. Under Franco-diktaturens mörka år vajade katalanska flaggor stolt och trotsigt på Camp Nous läktare – särskilt när det var dags för El Clásico. Och att Real Madrid lyckades sno åt sig femtiotalets störste spelare, argentinaren Alfredo Di Stéfano, mitt framför näsan på Barcelona bidrog förstås med bensin till brasan. Övergångar direkt mellan klubbarna har aldrig setts med blida ögon av supportrarna. Bland de mer kända spelarna som gått från Barça till Real Madrid märks Bernd Schuster, Michael Laudrup och Luís Figo (minns ni grishuvudet på Camp Nou?). Och övergångar åt andra hållet
Av alla tunga ligamatcher i Europa står en i särklass: El Clásico. Näst efter Champions
