Det började i ung ålder. Min far var i Spanien med sitt jobb och jag satt hemma och väntade på att han skulle komma hem. Han hade alltid med sig något när han kom hem från sina resor. Denna gång var inget undantag. Han stäckte fram en blårödgul flagga.

– En flagga, vad ska jag med den till? Pappa sa att det här är det bästa laget i världen.

Då förstod jag inte innebörden av hans ord. Men senare i min uppväxt har jag lärt mej att lyssna på min pappa då han hade helt rätt. Åren gick och jag blev fast i fotbollsträsket och har inte lyckats ta mig ur det. Jag har varit i Dortmund två gånger och upplevt den gula väggen och fantastisk fotboll båda gångerna, ena gången med min far och bror.

Men gång på gång har Camp Nou ekat i mitt huvud. Jag måste dit och uppleva Messis generation innan det är försent.

Min bror fyllde 25 och jag själv 30. Vi önskade oss en fotbollsresa och sagt och gjort: jag tog kontakt med mina goda vänner på Nickes.com som jag träffat genom – just det – fotbollen. De styrde och ställde och vips så var allt bokat och klart.

Barcelona hemma på Camp Nou mot Sporting Gijon. En match där guldet kunde blivit klart om nu inte Barça  hamnat i en formsvacka veckorna tidigare.

Var lite orolig över platserna vi skulle få på Camp Nou eftersom det är en så stor arena. Sitter man för långt upp så ser man kanske inte så bra det som händer på plan. Det är i alla fall intrycket man får när man tittar hemma i soffan.

Väl i Barcelona så tog staden med oss på en vandring från gotiska byggnader till magiska saluhallar där vi gick omkring i timmar och smakade på alla möjliga korvar och frukter. Vi såg tusen olika fiskarter och skrattade högt när alla försäljare försökte överrösta sin granne med det lägsta priset. Barcelona som stad är fantastisk. Den har så många landmärken att man kan inte komma bort sig så länge man har ett hum om vad man letar efter.

Enligt hälsoappen på min iPhone så gick vi 2.5 mil denna dagen och vi var rätt färdiga när vi till slut la oss i sängen på hotellrummet.

Matchdagen

Matchen började kl 20.30. Vi hade med andra ord hela dagen på oss att fortsätta utforska staden. Vi följde upp spåret vi slutade i men denna dagen så bestämde vi oss för att åka de turistbussar som cirkulerar. Grön linje, blå linje och röd linje – vi hoppade emellan dessa som dårar och tittade på allt som var utmärkt på den tillhörande kartan: den gamla Olympiastadion, utsikten från Montjuic, kyrkan Sagrada Familia… Alla var otroligt häftiga upplevelser.

Dagen gick och vi drog oss tillbaka till hotellet för vidare avfärd mot Camp Nou.

I samma sekund som vi gick ut från hotellet så öppnade sig himmelen och regnet öste ner.

Om det är lätt att få tag i en taxi i Barcelona i vanliga fall så är det helt omöjligt att få tag i en taxi kl 18 när de flesta slutar jobba. Plus att det regnar – det kändes som om alla åkte taxi i detta läge. Vi försökte nypa en taxi men det var omöjligt och efter 45 minuter så gav vi upp. Jag har ett hyfsat lokalsinne och jag sa till min bror och far att det är bara börja gå om vi ska komma fram i tid för att se uppvärmningen.

Klockan var nu ca 19.00. Vi började gå samtidigt som regnet öste ner och ingen av oss hade kläder för regn. Min bror frågade mig hundra gånger om vi var på rätt väg. Och jag var säker på min sak och mitt lokalsinne att vi var rätt. Enligt Google Maps skulle det ta 1 timme och 20 min att gå från hotellet till arenan. Men utanför hotellet slutade kartan uppdateras så jag fick gissa mej fram.

En timme efter vi börjat gå så får farsan “vatten i knäna” och halkar efter. Medan vi väntar in honom så står min bror och viftar som en galning på taxibilar som susar förbi. Och som en blixt från klar himmel så svänger en gentleman in och plockar upp oss.

– Camp Nou, säger vi alla tre i kör och mannen skrattar till. Fem min senare så ser vi arenan. Skrattet som han la av har vi i efterhand förstått var för att vi inte hade så långt kvar till arenan när vi väl satte oss i bilen. Men det var det värt för våra kläder tålde inte mer vatten.

Väl utanför arenan så började det fyllas på. Vi fick direkt när vi kom ut från taxin regnjackor uppkörda i ansiktet av försäljare som såg sina chanser att tjäna snabba cash.

– Tio euro styck, sa den förste. – No way José, sa jag. – Tre för tio euro, föreslog jag vilket gjorde att han stack till nästa familj snabbare än vinden.

En man som stod bakom den förste försäljaren hörde mitt motbud och nappade på det och vi fick köpa tre regnjackor för tio euro. Och tur var väl det då min brors knappar inte gick att stänga. Han fick gå och hålla ihop jackan för att stänga ute regnet som fortfarande öste ner.

Fram med biljetter och leta upp rätt ingång. Inga problem: det var väldigt bra skyltat och många vänliga människor som visade vägen så vi hittade rätt.

Väl inne på arenan så ville vi alla gå ut och kolla vad vi hade för platser och det var magiska platser vi fått. Kortsida, andra ring och andra etage. Arenan såg mycket mindre ut i verkligheten än på bild och vi var som barn på julafton när vi tittade på uppvärmningen. Att det regnade brydde vi oss inte om längre och regnjackorna gjorde sitt jobb.

Matchstart och Barcelona börjar anfalla mot andra kortsidan. Alla stjärnor spelar: Messi, Neymar, Suarez & Rakitic. Lägg därtill att det slutade regna minuten innan domaren blåste igång och solen tittade försiktigt fram igen.

Ett mål första halvlek och det verkade som om  Barcelonas formsvacka höll i sig. De missade mängder med chanser och såg frusterade ut.

I den andra halvleken så var det full attack mot målet vid vår kortsida. Fem mål varav två straffar och Barçaspelarna gick som på moln. Vågen rullade på arenan och även den klassiska Messiramsan där hela arenan står upp och prisar Messi samtidigt som hans namn ekar runt hela arenan. Magiskt!

Trötta men uppspelta efter matchen valde vi att gå hela vägen hem till hotellet (som om vi inte fått nog av att gå). Det var en bra ide då vi flöt med i det hav som lämnade arenan, sjöng och vajade med  flaggorna.

Dagen efter tog vi turistbussen ut till Camp Nou för att gå den obligatoriska rundvandringen inne på arenan och även kolla på det enorma museet som finns i anslutning till arenan. Det var en heldag bara att gå där och strosa och kolla. För er som inte visste det så klipps gräset inne på planen med vanliga gräsklippare. Hur de får till mönstret på planen får ni roa er med att lista ut själva. Man får absolut inte röra gräset men man kan ju inte motstå – och för den som vill så kan man köpa en bit gräs i souvenirshopen som är fyra våningar stor. Du kan även ta dig upp till pressläktaren och titta ut genom samma fönster som de som kommenterar matcherna här tittar ut igenom – häftig känsla.

Det som jag sett fram emot mest med denna rundvandring var ju Barcelonas omklädningsrum, men där gick jag på pumpen då det endast är bortalagets rum som allmänheten får gå in i. Men det var väldigt lyxigt med bland annat en stor jacuzzi mitt i det stora duschrummet.

Även att gå samma trappa – först ner och sen upp och ut på planen – som alla dessa stora lirare var en grym upplevelse. Att se arenan bli större och större ju högre upp man kommer i den trånga men korta trappa som leder en ut på innerplan.

Detta var en resa som jag hade stora förhoppningar på men inte visste om de skulle uppfyllas. Men efter tre dagar i Barcelona så kan jag inte annat än säga att jag vill åka tillbaka! Många gånger om! Det är en stad för alla. Om man åker som familj och frugan inte är ett dugg intresserad av fotboll finns det oändliga shoppinggator med Ramblan som den stora dragningskraften. Maten, männsikorna, strandpromenaden, de gotiska kvarteren. Och så fotbollsplanen som dök upp mitt inne i staden där två pojklag möttes och vi som stod på en stor väg såg ner på och stannade till och kollade på.

Slutorden blir att är det någon stad man ska besöka så är det Barcelona. Man kan helt enkelt slå två flugor i en smäll. Fotboll och en fantastisk stad att vara i.