Blogg

Den 5 december 1976 var det dags för det stora baskiska derbyt på San Mamés i Bilbao.  I sin spelarbag hade Real Sociedads mittfältare José Antonio de la Hoz Uranga inte bara den vanliga utrustningen. Han smugglade också in den baskiska flaggan, Ikurriñan. Ett år efter Francos död var denna nationella symbol fortfarande förbjuden. De båda lagkaptenerna, José Ángel Iribar från Athletic Club och Inaxio Kortabarria från Real Sociedad, bar tillsammans in den baskiska flaggan och placerade den i mittcirkeln. Jublet på San Mamés visste inga gränser och gav genljud inte bara i Baskien utan också i Madrid. Fascisternas tid var förbi och i Baskien blev det lättare att andas. I Baskien har fotbollen och den nationella stoltheten alltid stått varandra nära. När den första baskiska regeringen bildades 1 oktober 1936 utsågs en f.d. centerforward i Athletic Club, José Antonio Aguirre, till president. Han tvingades gå i exil året därpå och levde utomlands till sin död 1960. Och under de långa mörka decennierna efter inbördeskriget var ändå fotbollen en källa till glädje i  Baskien. Athletic Club vann ligan två gånger och cupen nio gånger under fascisternas regeringstid. Fortfarande har klubben från Bilbao fler cuptitlar än Real Madrid. Cupfinalen 29 juni 1958 spelades på Santiago Bernabéu i Madrid. Hemmalaget med Alfredo Di Stéfano i spetsen hade redan vunnit Europacupen tre gånger i rad och skulle komma att upprepa bedriften ytterligare två år. Men denna kväll blev de vita eleganterna besegrade av lejonen från Bilbao som vann med 2-0. "Vi har kört över dem med elva bybor" utropade Athletics president Enrique Guzman. Bybor var ordet och den lokala förankringen har alltid varit viktig för de baskiska klubbarna. Athletic Club rekryterar först och främst sina spelare från provinsen Vizcaya medan Real Sociedad hämtar sina ungdomar från klubbarna i provinsen Guipúzcoa. Numera har dock